Stark, starkare, svagast!

Hej omvärlden.
Inte bloggat på några dagar men nu så är jag tillbaka. I onsdagskväll åkte vi neråt skåne inför torsdagens besök på universitetessjukhuset i lund. Hann träffa pappa några timmar och det var skönt att bara få sjunka ner i soffan hos honom och bara vara. Torsdagens besök gick bättre än jag befarat. Började med att jag fick träffa en sjukgymnast som skulle göra ett hydrocephalus test på mig. Detta bestod av att jag först skulle namnge olika föremål, rita olika figurer, skriva en menning, räkna baklänges från 100 och dra av 7 hela tiden (detta är ju svårt i normala fall) memorera tolv föremål på 30 sek. och sedan återge så många som möjligt,på tid hitta lika figurer,namge olika färger och former var för sig för att sedan namge färg och form. Gissa om det snurrade runt i skallen till slut. Därefter var det dax för lite balans. Hmmmm, det blåste inte storm inne men jag svajade. En runda i trappan blev det också för att se hur jag går och detta var också på tid.
Att min kropp inte har gått i däck beror, enligt sjukgymnasten, på att jag har tränat så mycket som jag gjorde innan jag blev sjuk och att jag fortfarande envist försöker träna så mycket jag orkar. Det var bara att fortsätta så. :-) Det kändes skönt att höra.
Därefter var det dax för sticket. Ingen bedövning denna gång men själva sticket kändes knappt. Dock kändes det när nerverna var i vägen. Liksom förra gången sa läkaren att det här blir inga problem att sticka när han undersökte min ryggrad men tji fick han. TRE gånger fick han sticka och ännu en gång fick jag konstaterat att det är väldigt trångt mellan mina kotor. För att inte bli så dålig som förra gången fick jag ligga ner vid sticken, därav tog det väldigt lång tid för spinalvätskan att droppa ur. 50ml tog ca 1,5h så till slut fick de höja upp huvudet på mig och då kom huvudvärken som ett brev på posten men det var bara att försöka slappna av.




När allt detta var klart blev jag beordrad sängläge i 2 timmar och inte mig emot för jag var sååååå trött.
Efter detta var det dax att träffa arbetsterapeuten. Jag fick göra om nästan samtliga test som jag gjort med sjukgymnasten för att se om det blivit någon skillnad efter tappningen. Vissa var bättre och vissa var sämre. Resultatet får jag troligtvis nästa vecka.
Kände mig ganska mör i fredags och sov en del men var lite piggare igår och trodde då att jag skulle kunna gå till jobbet på måndag men efter att ha varit och handlat för jobbets räkning idag så får jag morvilligt erkänna att det kan jag inte. Nu får vi se vart det här bär hän.

La vita è un dono, amare bene

Madelaine



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0