Lågan...

Laddar för sista familjejympan för terminen. En pass fyllt av en massa glada barn och deras föräldrar. Upptågen har varit många liksom skratten som har ekat i salen. Barn som för varje gång upptäckt att de kan något nytt och och glädjen som lyser i deras ögon när de inser detta faktum. En liten hand som greppar min och vill vara nära och visa vad just hen kan. Suget efter att få rusa och utmana sig själv och få känna sig modig i hinderbanans utmaningar. Det är så mycket liv, energi och kärlek under denna timme. Det är med sorg i hjärtat jag känner att min flammande låga för familjejympan har falnat och endast är en liten glödande bit som ligger kvar längst inne i mig men jag hoppas att jag under sommaren och hösten, då jag ska pausa från familjejympan, ska få den glödande biten att åter ta fyr och bli den stora flammande lågan som jag längtar efter. Var rädda om varandra Kram Madelaine

Klivit på...

Jag har köpt biljetten. Biljetten som ska ta mig vidare.Vidare i livet och till dit jag känner att jag hör hemma. Jag har klivit på tåget, det går inte fort men i ett alldeles lagom tempo så att jag hinner sortera intrycken som far förbi utanför min kupé. Jag hoppas av hela mitt hjärta att tåget, jag och min biljett har samma slutdestination.
Madelaine

Skalet...

Alla har vi ärr. Själsliga som fysiska. De fysiska finns där som synligt minne medan de själsliga ligger gömda i vårt innersta. Vi väljer själva om och när vi vill plocka fram dom och det är dessa som i mångt och mycket formar oss och tillsammans med många och förhoppningsvis positiva upplevelser formar vårt jag. Ibland blir skalet utanpå hårt och det mjuka får ingen chans att träda fram. Jag har låtit knacka hål på mitt... Gör det du också
Var rädd om dig/ Madelaine

Tankens vingar...

När jag för snart ett år sedan fick en vacker present av min fina vän Anne omvandlade jag det direkt till ett halsband som jag sedan dess så gott som dagligen bär. På det står det: "Drömmarna är våra vägvisare" och är en drömpuppa där jag kan lägga ner mina drömmar. Idag satt jag och lyssnade på en julskiva som jag för några år sedan fick av en annan fin vän och helt plötsligt når dessa vackra ord mina öron. Din dröm ger åt tanken vingar Den blir verklig då I drömmen du allt betvingar Och allt du vill ha kan du få Och om du på lyckan väntar Så ska du finna den en gång Fastän ditt hjärta kanske gråter Så kommer drömmen åter Med kärlekens vackraste sång Om du på lyckan väntar Så finner du den nog en gång Och aldrig mer ditt hjärta gråter Din dröm har kommit åter Med kärlekens vackraste sång Tänk vad vackra Askungen hade rätt... Var rädd om dig Madelaine

Hissen...

Jag öppnar dörren,stänger den om mig och trycker på knappen dit jag vill att hissen ska föra mig. Ibland stannar den på varje våning och jag tycker att resan tar långt tid,ibland åker den direkt dit jag vill. Idag har jag åkt hiss. Den tog mig dock,direkt, dit jag ville...❤

Men det är bara regn hos mig...

Blött, blött, blött. Regnet har stått som spön i backen idag men inte hindrade det oss att äta vår lunch ute. Iförda regnställ från topp till tå åt vi med god aptit vår kock Marias fantastiskt goda tomat och kycklingsoppa...och att i vuxen ålder få hoppa i vattenpölarna tillsammans med en treåring så vattnet stänker och skratten ekar mellan husen och vi är alldeles prickiga av lera i ansiktet när vi går in det är en ynnest. Tänk vad livet kan vara härligt även en gråmulen dag.

Ge...

Ge och ta är en stor del av mänsklighetens tillvaro. Men vilket ska man ha mest av, givandet eller tagandet? Är jag självisk om jag tar eller är jag endast mån om mig själv? Är jag osjälvisk och givmild om jag ger och ger eller är jag dum mot mig själv? En svår balans. Idag både gav och tog jag... Åt mig själv. Den var fantastiskt god.

Vända om

Det ringer i min telefon jag svarar glatt och som alltid med ett leende... När jag lägger på har leendet slocknat jag är allt annat än glad. Vilken känslomässig berg och dalbana vi har inom oss...
I morgon är allt som det ska igen och jag svarar åter glatt och med ett leende när telefonen ringer... Madelaine

MOD(esty)

En liten uns av hennes styrka och mod hade inte varit fel att bära...

Naken...

Ett litet steg i taget är allt som jag förmår när vandringen känns oviss och vägen lång och svår. Ett litet steg i taget jag stannar sedan till och känner var Du finns nånstans, det är ju dit jag vill.

Nära...

Greppa om ett halmstrå, försöka förstå.
Det river och det sliter men det ska väl vara så

Diken

Med och motgångar. Är det det som är livet? Vore nog ganska trist om det endast hade varit medgång. Hoppas att mitt "just nu dike" bär positiv frukt och blir till en medgång så kanske nästa dike inte blir lika svårt att ta sig över och att jag har fått med mig en portabel bro som tryggt bär mig över mitt nästa dike...För de lär bli fler. De Är en del av livet.
Madelaine

Tystnad...

I tystnaden finner jag orden...
Orden som formas i mitt inre och skapar värme,oro,glädje,tyngd och framtid.
I tystnaden finner jag förtröstan...
Förströstan över det goda och som får mig att våga hoppas...
I tystnaden finner jag styrkan...
Styrkan som för mig vidare mot nya mål och nya möjlighter.
 
I tystnaden finner jag vägen...
 
 
 

Drömmar...

Drömmer gör vi alla men kommer våra drömmar drömmar att slå in? Idag slår min fina vän Annsophies dröm in då hon äntligen prästvigs. En person som verkligen kämpat för att nå dit hon vill och för det hon verkligen tror på. Jag är så stolt över dig och glad över att få dela denna väsignade dag med dig.

På väg...

Sakta jag faller som löven till marken...Allt som jag lämnar blir bara minnen...Jag är på väg...

Livet!

Ops!
Här har det inte varit någon aktivitet sedan den 24 februari. Ledsen för det. Borde göra det till en vana att blogga varje dag men det faller tyvärr mellan stolarna.
När jag skrev sist så hade jag köpt mig ett par nya skidor och hoppades på att det skulle komma mer snö så att jag skulle kunna u och åka men den snön har hållt sig borta minsann så skidorna står oanvända och väntar på att nästa vinter ska anlända.kas
En ny cykel har det också blivit. Trodde aldrig att jag skulle tycka om att cykla långa sträckor men det är ju riktigt kul,skönt och avkopplande att sitta där och trampa och lägga mil bakom sig och låta tankarna fara iväg och njuta av fartvinden
Har ju fått för mig att göra tjejklassikern men nu lutar det åt halvklassikern istället. Startar min i höst med löpning då jag inte kommer att kunna simma Vansbro i sommar men cyklar ev. Vättern i Juni för att testa.
 
Det har blivit mycket träning den sista tiden. Roligast är träningarna med klassikergruppen och framför allt lördagsträningarna i gymmet med gänget och Mikael vår gyminstruktör. Ja herre i min låda vad jag är trött efter de timmarna och träningsvärken sitter där som en smäck dagen efter men det ger mersmak. Då är det inte mycket träning i maskinerna som gäller utan med lösa vikter och din egen kropp som motstånd. Tungt,tungt,tungt men såååå härligt.

I påskas beslutade jag och Peder oss för att gå skilda vägar. Det var väl inte det man trodde när man för snart 17 år sedan stod i kyrkan och lovade att älska varandra i nöd och lust men ibland växer man ifrån varandra. Peder kommer alltid att vara en stor en del av mitt liv och har en stor plats i mitt hjärta men nu som min vän. Mycket har hänt under våra 21 år tillsammans och det är inget man sopar under mattan bara för att man inte kommer att leva tllsammans längre.
Det största som hänt oss är ju Jennifer. Det var inte självklart att hon skulle komma men efter 4 år fick vi äntligen hålla i vårt älskade barn och det var stort. Nu är hon redan 13 och en helt underbar människa som driver sina föräldrar till vansinne ibland men det är väl en tonårings rättighet. ;-) Jennifer tar denna förändrng med ro. Självklart blev hon ledsen när vi berättade men nu har hon börjat fundera på hur hon ska ha det i sitt rum hos Peder när han får en lägenhet. Ja, Jennifer och jag kommer att bo kvar i huset och Peder söker annat boende.
Man har ju hört talas om lyckliga skillsmässor men jag tror inte på det för det är ju alltid en sorg att sluta älska men om man,som vi, fortfarande kan prata med varandra,skratta och göra roliga saker tillsammans så kan det göra mindre ont.
Vi kommer alltid att förbli vänner.


Puss&Kram
Ta hand om varandra

Madelaine

Hoppa(s)

Ännu en vecka av våra liv har passerat. Fattar inte hur fort veckorna går. Har äntligen kommit igång med min träning ordentligt och igår började jag även cykla till jobbet igen. Köpte mig ett par skidor häromdagen men nu har ju all snö försvunnit men jag hoppas att det snart kommer lite så jag kan ut och åka annars får jag väl ta ett par dagars semester och åka iväg för att kunna börja åka.
Time ro sleep
Madelaine

Torsdag!

Redan torsdag och denna dagen är också snart slut. Veckorna flyger fram. Trots förkylning har jag ändå jobbat men träningen har fått ligga nere denna veckan. Satsar på att jag ska kunna ha pass på söndag. I går var jag iväg efter jobbet och fikade med några av de bästa. Härligt att träffas och dessa människor ger mig mycket positiv energi. Känner mig alltid glad och upprymd efter våra träffar. Har turen och glädjen att ha riktigt fina vänner i min närhet, både privat och på jobbet. Ibland är det viktigt att samtala om livet och det som finns inom oss och som kanske inte alltid är så lätt att tala om. "När ingen vet När ingen ser Din ensamhet När ingen håller dig hårt då är de kallt!" Dessa rader ploppade upp i mitt huvud idag efter att jag och en kär vän suttit och pratat. Sara Löfgrens texter kan bland gå rakt in i hjärtat. Hon skriver så naket och avskalat att jag inte kan låta bli att tycka om hennes musik. Var rädda om varandra Madelaine

Undran

Har inte skrivit på ett bra tag men en kort sammanfattning är att jag hade semester i 1,5 månad och sedan vikarierade jag på en förskola här växjö i väntan på att jag skulle börja min nya tjänst och det har ja nu gjort. Något som snurrar i mitt huvud just nu är hur man i en stor och viktig fråga inte vill eller inte fattar allvaret. Det gör nästan ont i mig när jag ser hur människor blir behandlade och inte inser det själva utan skyller på andra som försöker hjälpa dom så gott det går för att de ska kunna få en drägligare miljö. Men oj vad deppigt detta blev då, det var ju inte meningen. Idag har jag haft en kanondag ute på linn'euniversitetet och träffat en hel del lärarstudenter och sedan börjar väl också logistiken falla på plats för mig och Susanne inför utbildningen Ny lärare 2. Ser Verkligen fram emot att få vara delaktig i den. Ska ta tag i min första uppgift nu inför mina juridikstudier. Det är en helt annan värld som öppnar sig med den utbildningen. Dax att ta tag i verkligheten och planera upp morgondagens experiment. I morgon ska jag jobba ihop med en av pärlorna. Kram på er alla. Madelaine

Åren!

Vart tar de vägen,åren som går? Vad fyller vi dom med? Sådant vi vill eller sådant vi är skyldiga att göra eller är det endast en massa måsten?

Blev nästan bryskt medveten igår när dottern kom ner från sit rum och hade bytt om inför kvällens förfest här hemma och sedan för att gå vidare till skolans halloweenfest.



När blev hon så här stor??? Älskade "Mysan", nu är du inte liten längre.
Vid midnatt kom det hem en väldigt glad Jennifer som hade haft mycket kul på festen.

Har fått lite glada nyheter i veckan så framtiden ser mycket ljus ut. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag sagt upp mig från jobbet utan att ha något annat att gå till. Kastar mig ut i det okända men måste villigt erkänna att det känns väldigt bra. Har nu semester tills jag slutar min anställning den 30 november. Tro nu inte att jag ligger på soffan hela dagarna. På måndag påbörjar jag en arbetsmiljöutbildning på universitetet, fortsätter min specped utbildning på Stockholms universitet och sedan ska jag gå två fackliga utbildningar med.

Ikväll har vi,familjen, varit på bio och sett Tintin. Kan varmt rekommendera den.
Nu blir det lite lördagsmys i soffan med ett glas vin och serien Downton Abbey.

Fortsatt trevlig lördag

Madelaine

RSS 2.0