Lågan...

Laddar för sista familjejympan för terminen. En pass fyllt av en massa glada barn och deras föräldrar. Upptågen har varit många liksom skratten som har ekat i salen. Barn som för varje gång upptäckt att de kan något nytt och och glädjen som lyser i deras ögon när de inser detta faktum. En liten hand som greppar min och vill vara nära och visa vad just hen kan. Suget efter att få rusa och utmana sig själv och få känna sig modig i hinderbanans utmaningar. Det är så mycket liv, energi och kärlek under denna timme. Det är med sorg i hjärtat jag känner att min flammande låga för familjejympan har falnat och endast är en liten glödande bit som ligger kvar längst inne i mig men jag hoppas att jag under sommaren och hösten, då jag ska pausa från familjejympan, ska få den glödande biten att åter ta fyr och bli den stora flammande lågan som jag längtar efter. Var rädda om varandra Kram Madelaine

Klivit på...

Jag har köpt biljetten. Biljetten som ska ta mig vidare.Vidare i livet och till dit jag känner att jag hör hemma. Jag har klivit på tåget, det går inte fort men i ett alldeles lagom tempo så att jag hinner sortera intrycken som far förbi utanför min kupé. Jag hoppas av hela mitt hjärta att tåget, jag och min biljett har samma slutdestination.
Madelaine

Skalet...

Alla har vi ärr. Själsliga som fysiska. De fysiska finns där som synligt minne medan de själsliga ligger gömda i vårt innersta. Vi väljer själva om och när vi vill plocka fram dom och det är dessa som i mångt och mycket formar oss och tillsammans med många och förhoppningsvis positiva upplevelser formar vårt jag. Ibland blir skalet utanpå hårt och det mjuka får ingen chans att träda fram. Jag har låtit knacka hål på mitt... Gör det du också
Var rädd om dig/ Madelaine

Ett avslut...

Dagen går mot sitt slut och även detta år. Blickar tillbaka på ett år fyllt av så mycket och framför allt så många beslut. Beslut som skapade oro och vånda, sorg och smärta men beslut som också ledde till skratt, samhörighet,glädje och kärlek. Nu blickar jag framåt mot ett 2013 som redan om några dagar bjuder på nya spännande utmaningar, ett 2013 fyllt av liv och lust,kärlek❤och värme... Gott Nytt År Mina vänner och var rädda om varandra.
Madelaine

Tankens vingar...

När jag för snart ett år sedan fick en vacker present av min fina vän Anne omvandlade jag det direkt till ett halsband som jag sedan dess så gott som dagligen bär. På det står det: "Drömmarna är våra vägvisare" och är en drömpuppa där jag kan lägga ner mina drömmar. Idag satt jag och lyssnade på en julskiva som jag för några år sedan fick av en annan fin vän och helt plötsligt når dessa vackra ord mina öron. Din dröm ger åt tanken vingar Den blir verklig då I drömmen du allt betvingar Och allt du vill ha kan du få Och om du på lyckan väntar Så ska du finna den en gång Fastän ditt hjärta kanske gråter Så kommer drömmen åter Med kärlekens vackraste sång Om du på lyckan väntar Så finner du den nog en gång Och aldrig mer ditt hjärta gråter Din dröm har kommit åter Med kärlekens vackraste sång Tänk vad vackra Askungen hade rätt... Var rädd om dig Madelaine

Hissen...

Jag öppnar dörren,stänger den om mig och trycker på knappen dit jag vill att hissen ska föra mig. Ibland stannar den på varje våning och jag tycker att resan tar långt tid,ibland åker den direkt dit jag vill. Idag har jag åkt hiss. Den tog mig dock,direkt, dit jag ville...❤

Men det är bara regn hos mig...

Blött, blött, blött. Regnet har stått som spön i backen idag men inte hindrade det oss att äta vår lunch ute. Iförda regnställ från topp till tå åt vi med god aptit vår kock Marias fantastiskt goda tomat och kycklingsoppa...och att i vuxen ålder få hoppa i vattenpölarna tillsammans med en treåring så vattnet stänker och skratten ekar mellan husen och vi är alldeles prickiga av lera i ansiktet när vi går in det är en ynnest. Tänk vad livet kan vara härligt även en gråmulen dag.

Ge...

Ge och ta är en stor del av mänsklighetens tillvaro. Men vilket ska man ha mest av, givandet eller tagandet? Är jag självisk om jag tar eller är jag endast mån om mig själv? Är jag osjälvisk och givmild om jag ger och ger eller är jag dum mot mig själv? En svår balans. Idag både gav och tog jag... Åt mig själv. Den var fantastiskt god.

Vända om

Det ringer i min telefon jag svarar glatt och som alltid med ett leende... När jag lägger på har leendet slocknat jag är allt annat än glad. Vilken känslomässig berg och dalbana vi har inom oss...
I morgon är allt som det ska igen och jag svarar åter glatt och med ett leende när telefonen ringer... Madelaine

Tillsammans...

Lägg din hand i min,som jag sträcker mot dig,och du ska se att tillsammans når vi dit vi vill...

MOD(esty)

En liten uns av hennes styrka och mod hade inte varit fel att bära...

Puzzel

Pusselbitar i en kartong eller är det livet som ligger i kartongen och väntar på att sättas samman? Vi sätter samman bitarna, ibland går de lätt ihop ibland får man lirka lite och ibland passar de inte alls. Ibland försvinner bitarna men kommer av någon anledning fram igen eller så försvinner de helt. Blir livets pussel någonsin helt? Nej, vi tappar,vi förlorar men vi får även åter bitar som gör en del av pusslet helt men inte hela. Livets pussel blir aldrig klart men pusselbitarna gör livet till en fantastisk resa

Minnen

Under åren upplever vi saker och tillfällen som vi bär med oss. Vissa av dessa glömmer vi bort medan andra hamnar i minnenas box och plockas fram då och då. Är mitt nu ett av dessa som jag varsamt måste komma att stoppas i boxen eller kommer jag att få uppleva och leva i detta nu? "Drömmarna är våra vägvisare"

Naken...

Ett litet steg i taget är allt som jag förmår när vandringen känns oviss och vägen lång och svår. Ett litet steg i taget jag stannar sedan till och känner var Du finns nånstans, det är ju dit jag vill.

Nära...

Greppa om ett halmstrå, försöka förstå.
Det river och det sliter men det ska väl vara så
RSS 2.0