Idag är det ingen vanlig dag för det är kanelbullens dag och det måste man ju fira. Sagt och gjort det blev en bakdag på jobbet tillsammans med barnen. Och goda blev bullarna.

 

  


Idag var S hemma och åt middag med oss. Känner mig glad de gånger vi åter sitter vid middagsbordet alla fyra. Tänk, det är ett år sedan S flyttade till oss men det är med sorg i hjärtat att ödet ville annorlunda. Nu får vi ta till vara på de dagar vi ses och jag hoppas verkligen att det blir snart igen. Även om vi bor i samma stad så blir det inte så ofta. Ändring!!!!
Nu får det bli lite slöande i soffan.

Tjingeling
Madelaine

är här. Trädens löv skimmrar vackert i orange,gult och rött. Detta är den finaste årstiden tycker jag. Luften är hög och klar och himlen så där vackert ljusblå. Att stå nere vid sjön, en stenkast från huset, och känna vindens friska tag rasa fram så att det annars så lugna vattnet i Bergundasjön blir oroligt. Nu trivs jag i naturens alla skiftningar. När något större än oss själva tar ton och basar över krafter som vi inte kan styra över kan jag samtidigt känna att det finns något som styr mitt liv och leder mig på väg till något som jag inte vet vad det är.

Samlar nu kraft till ännu en vecka och hoppas på att huvudet håller sig någorlunda i schack.

Tjingeling
Madelaine