Lågan...

Laddar för sista familjejympan för terminen. En pass fyllt av en massa glada barn och deras föräldrar. Upptågen har varit många liksom skratten som har ekat i salen. Barn som för varje gång upptäckt att de kan något nytt och och glädjen som lyser i deras ögon när de inser detta faktum. En liten hand som greppar min och vill vara nära och visa vad just hen kan. Suget efter att få rusa och utmana sig själv och få känna sig modig i hinderbanans utmaningar. Det är så mycket liv, energi och kärlek under denna timme. Det är med sorg i hjärtat jag känner att min flammande låga för familjejympan har falnat och endast är en liten glödande bit som ligger kvar längst inne i mig men jag hoppas att jag under sommaren och hösten, då jag ska pausa från familjejympan, ska få den glödande biten att åter ta fyr och bli den stora flammande lågan som jag längtar efter. Var rädda om varandra Kram Madelaine


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0