Livet!

Ops!
Här har det inte varit någon aktivitet sedan den 24 februari. Ledsen för det. Borde göra det till en vana att blogga varje dag men det faller tyvärr mellan stolarna.
När jag skrev sist så hade jag köpt mig ett par nya skidor och hoppades på att det skulle komma mer snö så att jag skulle kunna u och åka men den snön har hållt sig borta minsann så skidorna står oanvända och väntar på att nästa vinter ska anlända.kas
En ny cykel har det också blivit. Trodde aldrig att jag skulle tycka om att cykla långa sträckor men det är ju riktigt kul,skönt och avkopplande att sitta där och trampa och lägga mil bakom sig och låta tankarna fara iväg och njuta av fartvinden
Har ju fått för mig att göra tjejklassikern men nu lutar det åt halvklassikern istället. Startar min i höst med löpning då jag inte kommer att kunna simma Vansbro i sommar men cyklar ev. Vättern i Juni för att testa.
 
Det har blivit mycket träning den sista tiden. Roligast är träningarna med klassikergruppen och framför allt lördagsträningarna i gymmet med gänget och Mikael vår gyminstruktör. Ja herre i min låda vad jag är trött efter de timmarna och träningsvärken sitter där som en smäck dagen efter men det ger mersmak. Då är det inte mycket träning i maskinerna som gäller utan med lösa vikter och din egen kropp som motstånd. Tungt,tungt,tungt men såååå härligt.

I påskas beslutade jag och Peder oss för att gå skilda vägar. Det var väl inte det man trodde när man för snart 17 år sedan stod i kyrkan och lovade att älska varandra i nöd och lust men ibland växer man ifrån varandra. Peder kommer alltid att vara en stor en del av mitt liv och har en stor plats i mitt hjärta men nu som min vän. Mycket har hänt under våra 21 år tillsammans och det är inget man sopar under mattan bara för att man inte kommer att leva tllsammans längre.
Det största som hänt oss är ju Jennifer. Det var inte självklart att hon skulle komma men efter 4 år fick vi äntligen hålla i vårt älskade barn och det var stort. Nu är hon redan 13 och en helt underbar människa som driver sina föräldrar till vansinne ibland men det är väl en tonårings rättighet. ;-) Jennifer tar denna förändrng med ro. Självklart blev hon ledsen när vi berättade men nu har hon börjat fundera på hur hon ska ha det i sitt rum hos Peder när han får en lägenhet. Ja, Jennifer och jag kommer att bo kvar i huset och Peder söker annat boende.
Man har ju hört talas om lyckliga skillsmässor men jag tror inte på det för det är ju alltid en sorg att sluta älska men om man,som vi, fortfarande kan prata med varandra,skratta och göra roliga saker tillsammans så kan det göra mindre ont.
Vi kommer alltid att förbli vänner.


Puss&Kram
Ta hand om varandra

Madelaine


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0