Hösten

är här. Trädens löv skimmrar vackert i orange,gult och rött. Detta är den finaste årstiden tycker jag. Luften är hög och klar och himlen så där vackert ljusblå. Att stå nere vid sjön, en stenkast från huset, och känna vindens friska tag rasa fram så att det annars så lugna vattnet i Bergundasjön blir oroligt. Nu trivs jag i naturens alla skiftningar. När något större än oss själva tar ton och basar över krafter som vi inte kan styra över kan jag samtidigt känna att det finns något som styr mitt liv och leder mig på väg till något som jag inte vet vad det är.

Samlar nu kraft till ännu en vecka och hoppas på att huvudet håller sig någorlunda i schack.

Tjingeling
Madelaine



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0